BelliDanca

Det kan vara om allt möjligt som man kan tänka så.

Men jag tänker så av en anledning jag är osäker, förvirrad, tänker mycket, KÄNNER MYCKET. men hur mycket jag än tänker kommer jag fan inte fram till något svar.

jag vet att jag vill ha det bästa i livet men jag har ingen aning vad det bästa är för något.

vissa folk tar mig som en kall, känslo kall människa, att jag inte har ett hjärta, att jag är kaxig och mycket mera. Men det hela är att jag kan värka så för jag har blivit sårad så många gånger i mitt liv. inte bara av killar, utan av vänner och släktingar. Det har gjort så att jag visar folk en kaxigare sida för jag har väldigt svårt att släppa in folk nära mig.

Och när jag väll släpper in folk nära mig blir jag nästan alltid sårad.

Jag vill inte det, jag vill uppleva lycka ett liv utan rädsla.

Men jag har lärt mig en sak man ska aldrig leta efter lyckan för den kommer för eller senare till en. man ska inte heller söka efter meningen med livet för meningen med livet är så som man bygger upp sitt eget liv person från person.

När jag bråkar med någon ja okej för stunden känns det SKITSKÖNT att skrika på personen man bråkar med men efteråt känns det inte lika bra längre.

jo om personen man bråkar med har gjort något mot en då kan man ju inte få ångest över det, Men om man bråkar om småsaker då kan man fråga sig själv " vafan var det lönt för??!!!"

men mest är jag förvirrad över vad som är rätt och fel och vad som är bäst för mig...